Det värsta i ett möte som kan hända är: en pinsam tystnad. När inget finns att säga. När man är helt tom på ord & hjärnan verkar vara fantasilös likt en grå sten. Vad gör man då? Jo man: agerar, handlar, rör på sig. Om inte så för att komma människan hudnära så för att gå långt bort därifrån.
.jpg)
Personligen har jag valt att alla gånger det inträffat gå - utom två. Då stannade jag kvar för att få ur mig all påsamlad energi den pinsamma tystnaden skapat. Jag stannade och kom honom hudnära, det var en ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar