Ack dessa fina kärlekspar. Tyvärr mår jag illa när jag umgås med dem på tu man hand. Det är absolut inget jag har emot dem - tvärtom är jag GLAD för deras skull att dom funnit varandra och är lyckligt kära, men det är lätt att bli avundsjuk innerst inne på vad dem har - man själv inte har: ömsesidig "parkärlek". Tyvärr kan man inte få allt här i världen. Och det jag har, har inte dom: singelfrihet. De måste ständigt vattna deras gemensamma kärleksblomma till växt - annars vissnar den. Själv har jag ingen sådan just nu eftersom jag inte funnit någon att dela den med, än...
.jpg)
För att komma till saken: att befinna sig någonstans där man "tvingas" umgås med ett par har jag god erfarenhet av. Ända sedan jag var 13 så började t.ex min dåvarande bästa kompis ha en kille - som fick vara med oss när vi gjorde något och då kysstes dom ibland. Genom tiderna har flera liknande händelser inträffat och jag måste medge att det är OERHÖRT STARKT att lyckas inte flippa ur i de sammanhangen. För innerst inne går tankar och känslor på högvarv när man ser "lyckliga par" - i synnerhet när man umgås med dom och själv är ensam. Bara med mitt ex har jag kännt att "vi har något inte andra har" och var glad över det då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar