Att "dissa" är inte kul, även om jag kan låta extremt ironisk när jag återberättar dem situationerna. Faktum är att det är jobbigt för jag VET att varje gång jag går ut en heldag/kväll så blir det till att dissa minst en kille - oftast fler, mer eller mindre - beroendes på deras baktanke samt försök.
Jag ser ej med ögon på svart eller vitt, för mig är vänskap ett mellanting men killarna jag träffar på tänker "allt eller inget". Problem: olika intentioner. Lösning => Att Dissa. För när en kille vill vara "mer än bara vänner" direkt - så blir det obekvämt! Jag känner mig "hotat" för jag märker på en gång när en kille är ute efter mer än vänskap, men i de flesta fall känner jag inte alls likdant. Och även NÄR jag känner samma sak så vill jag inte gå för fort fram - vilket lätt sker när båda gillar varann’.
De killar (jag träffat på?) verkar inte vilja vara mindre än mer-än-vän med mig så därför måste jag ’dissa’ dem. Som tur är har jag killkompisar, men även dom flirtar så jag vet inte riktigt hur man ska värja sig. Låt mig vara liksom! Jag försöker att inte hamna i sådana situationer men det sker ändå så jag får leva med det för; förr eller senare blir man ändå gammal & ful, så jag får väl njuta av att vara åtrådd & dissa nu - låtsas att det är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar