När jag är med en kille jag är "mer-än-vän-med" vill jag ge honom mycket bättre komfort än för mig själv. Det kan tyckas skadligt att tänka så här men faktum är att det är essentiellt för ett sunt förhållande enligt mig; osjälviskheten, på snudd till villkorslös kärlek – FRÅN BÅDA. Jag tänker: mår han bra - mår jag bra. Undviker då allt vad klagomål och negativitet heter. Kanske är det fel, för egentligen bör man INTE göra saker MEDVETET för att den andre ska tycka om en mer, it backfires (personen kommer nämligen börja ta en förgivet!) Men man måste samtidig göra något som indirekt får personerna att gilla dig mer, konstant. Balans. Vi kommer till den svåra delen när personen gör småsaker som irriterar en, dessa byggs på och blir tillslut som ett isberg man inte kan störta för det ju består av så små komponenter. Det bästa är att ta upp problemen direkt när de uppkommer, men är man inte nära varandra relationsmässigt ’än’ så kan det kännas opassande; samtidigt som man bör kunna kommunicera för att just komma varandra närmare successivt – ty det då handlar om ett förhållande i symbios.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar