Sitt inte ensam på Alla Hjärtans Dag - Hyr ett sällskap!

Nuförtiden kan man få tag på allt. Vad sägs om en dejt på Alla-Hjärtans...? --->Hyr en pojkvän

 "Dejtuthyrningar" kan vara positivt för dem som är i en aning desperat behov utav sällskap, utan att för denskull behöva anställa en psykolog eller prostituerad. Istället anlita en "inhyrd vän/dejt". Däremot tänker jag inte sticka under stolen med att jag aldrig skulle köpa sådana tjänster själv - men att hyra ut mig som en vän/dejt hade varit helt okej. Den här länkade killen tar 399kr/h och det lär ju vara ett roligare ’jobb’ än att behöva sitta på något kontor och slita för 100kr/h, eller vad säger ni?

Uthyrningar har vuxit till en stor bransch i Japan där escortmän står i exklusiva barer (försöker sälja så mycket alkohol till damerna som möjligt eftersom mycket av det går till deras lön) och säljer sexuella tjänster... frågan är bara om något liknade hade kunnat existera öppet i strama Sverige, jag tvivlar.

Vad tycker ni om "dejtuthyrning"?

"True beauty works every single time " - Mysticá

Jag är ökänd för mina bekännelser, så här ska ni få en oväntad: jag har haft ett släng av spelberoende, dock inte längre, men har exempelvis spelat POKER det senaste året (ej med riktiga ca$h dock men om de vore det hade jag varit miljonär nu, ty jag spelar som en huggorm). Vid pokerborden har jag en profilbild på mig som verkar universell för den "fungerar alltid"... Jag säger bara en sak: skönhet sitter inte enbart i betraktarens ögon, utan även i skönhetens ägare! Och detta perfekta foto på mig tar bokstavligen andan ur män; ena efter den andra köper mig "presenter" under spelens gång, ger komplimanger, försöker ta kontakt - you named it. 

.

Det är i allmänhet till en så otroligt stor fördel när man går in i ett socialt sammahang med skönhet tycker jag (vilket både kan vara utseende, utstrålning eller stil) eftersom man erövrar folks "gillande" direkt. Jag upplever mig av folk hörd, uppmärksammad och mer omtyckt redan INNAN jag yttrat ett ord => ett lyckat första intryck att spinna vidare på. Just på grund av ett så simpelt faktum som: ’ett vackert yttre’...

Dessvärre medför alla "lyckopiller" biverkningar, och skönhetens? Ett stort avund från tjejer, redo att spränga dig itu för gåvan. Ska det behöva vara på detta viset? När ska VI glömma Jantelagen och istället vara glada för andras skull när de går bra för dem? Jag föreslår att vi börjar nu.

"Vill du gå på dejt med mig?"

Nyligen frågade Brownie mig den frågan och ska jag vara ärlig är det inte ofta jag blir utfrågad såhär öppet - inte än i alla fall... Han är rolig så det vore kul att träffas men inte mer. Förstår inte riktigt varför han vill ha mig NU när vi knappt träffas/hörs - it’s too late to let any feelings show. Hade han visat intresset för tre år sedan så hade det varit andra bullar...

De senaste åren när det börjat lida mot vår och ljusare tider så har jag märkt av hur folk vaknar upp som ur en dvala och blir mer aktiva (inte minst sagt jag), kanske på grund av den stigande temperaturen - eller solen, oavsett vad så är det "parningstid" i djurriket på våren och kanske även för människor. Vad säger ni om det här vår-fenomenet?

Gymkillen

Gymmet är en riktigt bra plats att spana in snyggingar på. En viss fräscht intressant kille var på gymmet samtidigt som mig för några månader sedan och jag bad om hjälp med en övning = perfekt "invit" för mer kontakt, även om det hela mynnade ut i en "gymbekantskap", men inte mer. Nyligen tränade jag flera gånger i veckan och träffade självklart på killen under ett av mina stenhårda 2,5 h gympass, så oundvikligt.

Vi började småprata och ju mer vi sa desto mer hade vi gemensamt. Han sa: "Det känns nästan som att prata med sin spegel" - vilket jag inte kunde ha sagt bättre själv, även om där såklart fanns en del skillnader. Det hela mynnade ut i att vi strosade runt på gymmet och nästan "väntade" på varandra vid varje övning, eller sa: "Jag går och springer 10 min" o.s.v. Tre dagar senare ringer han mig och "kollar läget" och avslutar med "du är underbar att prata med". Snart hörs vi igen...

RUBIN

I hans iris speglades rubin - hans min tydde med ett grin på att han såg något mycket finare än rinnande lim. Mannens tankar svävade ut ur sjukhuset till sovrumsrummet där den röda färgen påminde honom om något mycket sexigare än en dvär - ty detta var en kvinnans färg.

Han såg på mig med förtjusning, fick mig att undra om ett nästkommande ögonblick skulle ta vid eller ej. Det välbehag som svepte över han likt vågor mot en strand för varje droppe som föll från min hand, honom förföriskt trollband. Dripp dropp - vilken flott flopp. Helst hade han viljat se mig förblöda, se min låga sakta slockna, dö ut, glöda. Njutningen från hans sida var bortom gränser, den hade kraft att lysa upp över en miljon adresser, men all denna energi i hans bröstkorg skulle däri fossileras och förbli. Likaså hans njutning var mitt sinnotillstånd i en motsatt riktning: oändlig smärta, likt ett svart hål stort som en ärta. Slutligen upphörde tortyren, flödet förhindrades och hans ögon såg istället ut som två lockande turkosa hav att drunkna i - men jag lät som tur är bli.