Denna teori är säkert inte ny, men för mig uppkom den dels ur egna erfarenheter och dels ur vänners förhållanden till andra: anledningen till att man kan bli så fäst vid en annan kan vara för att man inte kan få han/henne så lätt. Man kommer på sig själv i att plötsligt inte ha kontroll över situationen, för man först TRODDE att han/(hon) ville ha en men plötsligt inte är så säker längre - vilket skapar förvirring som gör att man vill förbättras som partner. Man hamnar i en konstant strävan efter att inte tas förgivet utan försöka vara den som har framén - även om partnern kan känna av det och då agera ännu mer distanserat så du får jaga mer. Does this theory make sense to you? If not, explain what you think.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar